Radioaktivt nedfall från det första mänskliga kärnvapentestet någonsin har upptäckts i 46 amerikanska delstater, Kanada och Mexiko
Vi hoppar på det rusande hype-tåget när filmen "Oppenheimer" börjar rulla och erbjuder dig ett material om det första kärnvapentestet någonsin, kallat Trinity. Och för att vara mer exakt, om dess konsekvenser för USA och grannländerna.
Här är vad vi vet
I juli 1945 förberedde Robert Oppenheimer och andra forskare inom Manhattanprojektet det första atombombsprovet i New Mexicos öken. Den 16 juli detonerade en plutoniumbomb som kallades Gadget.
Efter explosionen steg en 15-20 kilometer hög atomsvamp upp i skyn. Läkare och fysiker från Manhattanprojektet övervakade det radioaktiva molnets rörelser, men de kunde inte göra en fullständig bedömning av den möjliga spridningen.
Den nya studien tyder på att molnet och nedfallet har färdats mycket längre än vad forskarna 1945 antog. Den vetenskapliga artikeln har för övrigt endast skickats ut för sakkunniggranskning. Författarna till studien hävdar att radioaktivt nedfall inom 10 dagar efter Trinity-testet nådde 46 amerikanska stater, samt nådde Kanada och Mexiko.
Dessutom har forskargruppen på nytt verifierat information om nedfall för alla 93 kärnvapentester ovan jord i USA som ägde rum i delstaten Nevada. Baserat på de insamlade uppgifterna skapades en karta över fördelningen av radioaktivt nedfall. I framtiden vill forskargruppen studera data för kärnvapentester i Stilla havet.
Läkarna i Manhattan-projektet visste att det fanns en radioaktiv fara. Men de beslutade att endast de omgivande områdena skulle utsättas för risk. Kärnvapenhistorikern Alex Wellerstein konstaterade. Under många decennier förhindrade bristen på viktiga data en korrekt bedömning av konsekvenserna av Trinity-testet.
Vid tidpunkten för den första detonationen av atombomben hade USA inga övervakningsstationer för att spåra spridningen av nedfall. Samtidigt samlades inte väderdata in förrän tre år efter Trinity-testet. När det gäller testerna, som har genomförts i Nevada sedan 1951, är läget bättre.
Forskargruppen försökte för ett och ett halvt år sedan fylla luckorna med hjälp av datormodeller. Senare fick de stor hjälp av European Centre for Medium-Term Forecasts, som delade med sig av historiska data från vädermodeller på en höjd av 9 km över jordytan.
Forskarna konstaterade att New Mexico drabbades hårt av nedfallet. Molnets bana spred sig huvudsakligen över den nordöstra delen av delstaten, medan en annan del rörde sig söder och väster om explosionens epicentrum under flera dagar. På vissa platser nådde radionuklidhalten nivåer jämförbara med Nevada. Dessutom stod Trinity för 87% av allt nedfall som hittades i New Mexico.
Tyvärr fick de människor som bodde i närheten av testområdet ingen ersättning enligt 1990 års lag om kompensation för strålningsexponering (RECA). Lagen ger mer än 2,5 miljarder dollar i utbetalningar till kärnkraftsarbetare i västra USA, samt till personer som bodde nära Nevada Test Site.
Invånare i New Mexico undantogs från RECA av okänd anledning. Enligt 1940 års folkräkning bodde upp till en halv miljon människor inom en radie på 230 kilometer från deponin. Vissa av dem hade sina hem bara 20 kilometer bort. Trots detta varnade myndigheterna inte civilbefolkningen för testerna och erbjöd ingen evakuering före eller efter detonationen av atombomben.
Mellan 1945 och 1992 genomförde USA mer än 200 kärnvapentester. Omfattningen av de skador som landet åsamkade sig självt genom att spränga atombomber är fortfarande inte helt känd för de flesta amerikaner. Detta gäller framför allt den yngre generationen.
Källa: New York Times
